Mitt liv har inte alltid varit så jäkla bra, mitt liv är väldigt tragiskt om man ska tänka efter.. 

Jag tänker inte gå in på några detaljer om min uppväxt riktigt utan det kommer att komma lite senare. Just nu behöver jag skriva av mig om livet jag lever i nu. Familj, vänner och allt som hör där till.. det är rena kaoset! Jag kommer inte att nämna min familj, släkt eller vänner vid deras riktiga namn pga att detta är en blogg som ingen vet om! ingen av mina nära!

Så lite kortfattat om den senaste tiden: Jag har två flickor, en på 4 år och en på 2 år. Jag har en sambo och en katt. Min sambo är inte den bästa kan man väl säga, det finns så sjukt många andra män som är bättre men ändå stannar jag kvar. Mitt hjärta finns hos honom men lutar lite grann mot en annan man och det känns som ni kanske förstår, HEMSKT! Min sambo och jag har haft problem i vårt förhållande enda sen dag 1 ungefär, vi har dumpat varandra ca 20 gånger på knappt 1 år nu och det verkar inte bli bättre. Han säger att han ska ändra sig och har gjort det med ytterst lite och det räcker inte till tyvärr.. Han hjälper till med ekonomin, han tar med mig på roliga saker och vi har ett underbart sexliv men det räcker inte för mig. Han har två gånger frågat mig om jag vill förlova mig med honom och båda gångerna har jag sagt ja men det har aldrig blivit mer än så, bara ett löfte som han inte håller. Det är precis som om han frågar mig för att göra mig glad men sen bara skiter i det! varför gör man så? vill han förlova sig överhuvudtaget undrar jag? Det finns vissa saker som jag stör mig på enormt som han gör! Han är extremt svartsjuk och låter mig aldrig göra något med mina vänner men egentligen så borde jag vara svartsjuk med tanke på att han var otrogen mot mig i 6 månader! OCH han gjorde den bruden på tjocken och vägrade hjälpa henne vid aborten mm.. INTE OK! 

Sen så är han inte alltid så snäll mot mina flickor, han skäller på dem, säger att han ska ta fram stekpannan om dem inte somnar på kvällen och han är rent av taskig mot dem! och ändå så har jag så svårt att lämna honom på riktigt. Jag kan dumpa honom, hur lätt som helst men saken är sen att klara av att hålla honom borta, det är inte så lätt när han vet exakt vad han ska göra och säga för att få mig tillbaka. Det är även så här att han har ingenstans att ta vägen om det verkligen tar slut mellan oss! Han bor i bilen varje gång vi gör slut och jag tror att han blir desperat och får mig tillbaka för tryggheten, jag tror att han är trygg med mig. Att det kan vara därför han är med mig med tanke på att han klagar hela tiden på mig och barnen.. Vad ska jag göra? 

dumpa honom, blocka honom och hålla mig hemifrån tills han lugnat ner sig? Ha en kompis hemma hos mig som kan ta bort honom om det skulle behövas? Jag behöver hjälp, det vet jag. Det måste ske nu! helst igår! För han vill ha barn med mig och det kan redan vara försent, jag kan redan vänta hans barn och jag vill inte ha barn med honom för då vet både han och jag att vi är fast med varandra! 

Sen har vi det här med att mitt hjärta lutar sig lite till en annan man, den mannen var jag med förra vintern innan jag och sambon blev tillsammans och jag var även med honom under en helg sist det tog slut mellan oss. Den här mannen har varit intresserad av mig sen förra vintern och är även en av mina äldsta vänner. Jag tycker om honom men rädslan om att börja om igen med en annan skrämmer mig lite. Jag vet inte ens om jag vill ha någon mer man, jag klarar mig kanske bättre utan någon. Bara kunna fokusera på mitt liv, mina barn, jobbet, plugget.. ett tag iaf, de vore ganska skönt. Att inte behöva tänka på nån annan än mig själv och barnen. Kunna få en chans att ta tag i mitt liv och bli bra nån gång! Det vore skönt! Men samtidigt så vill jag inte vara ensam.. Det skrämmer mig! ensamheten! 

Aja, jag ska klura på detta lite till.. Nu ska jag leka med mina underbara flickor som tröttnat på att mamma sitter vid datorn haha :P

Puss på er allihopa! <3